Jag skulle tända det rosa rosenformade ljuset, istället för att låta det smälta bort i skåpet.
Jag skulle prata mindre och lyssna mer.
Jag skulle bjuda in vänner, även om det finns en fläck på mattan eller soffan behöver städas.
Jag skulle äta popcorn i det ”rätta” rummet och inte oroa mig så mycket för sot när någon vill tända en brasa i eldstaden.
Jag skulle ta mig tid att lyssna på min farfar när han berättar historier från sin ungdom.
Jag skulle aldrig köra bil med stängda fönster på en vacker sommardag, bara för att min frisyr just blivit fixad.
Jag skulle ligga på ängen med håret trasslat i gräset.
Jag skulle gråta och skratta, titta mindre på TV och mer på livet.
Men framför allt – för att få en andra chans till livet –
skulle jag uppskatta varje ögonblick, jag skulle verkligen se det.
Jag skulle leva det.
Jag skulle inte bekymra mig så mycket om små och obetydliga saker.
Bry er inte om dem som inte tycker om er – eller snarare: det borde inte spela någon roll vad andra gör.
Låt oss istället uppskatta de vänner vi har och människorna som älskar oss.
Låt oss tänka på det vi blivit välsignade med av Gud.