# **Jag trodde att jag hade tillbringat arton år med att sörja en av mina trillingar. Sedan, på mina söners födelsedag, dök en låda upp med orden ”Grattis
# **DEN GAMLA TELEFONEN SOM JAG HADE GETT MIN SJUÅRIGE SON SKULLE BARA ANVÄNDAS OM NÅGOT HÄNDE MIG. I STÄLLET ANVÄNDE HAN DEN FÖR ATT RINGA POLISEN EFTERSOM
— Var är Lena? Vad i hela friden har hänt med låset? Valentina Petrovna stod framför den välbekanta dörren med två resväskor. Den gamla nyckeln snurrade
# **I flera månader hade min sons nya fru behandlat varje spår av hans avlidna hustru som något som måste försvinna. Jag höll tyst för att bevara husfriden
Jag ville inte fira min fyrtioförsta födelsedag. Under de senaste åtta månaderna hade varje ord som ”fest” känts som ett hån. Min nittonårige son Misja
— Vad är det där för cykel? — Valentina Pavlovna satte handen mot dörrkarmen och tog inte ens av sig stövlarna. — Har ni köpt en cykel till ett sjuårigt barn?
— I morgon gör vi upp med din kassörska, och i hennes ställe har jag tagit med Ljusenka. Hon är en ärlig flicka, hon kommer inte att stjäla, — förklarade
— Nastja, var är min randiga skjorta? Dimas röst hördes från längre in i rummet, tillsammans med ljudet av galgar som sköts åt sidan. — På den andra hyllan.
— Mamma, snåla inte med löken i fyllningen, men stek den först i smör så att den inte blir besk! — Andrejs befallande röst dånade ur högtalaren.
JAG TITTADE PÅ MIN MAN OCH SA: ”DU HAR 5 MINUTER PÅ DIG ATT LÖSA DET HÄR. ANNARS SES VI I SKILSMÄSSODOMSTOLEN.” **Vinet träffade först min mammas vita