Nyligen var botten på koppen rutten och där upptäcktes ett gömställe.
De nazistiska koncentrationslägren lämnade ett djupt ärr i mänsklighetens historia, ett ärr som fortfarande tar lång tid att läka.
Buchenwald, Dachau, Auschwitz och andra koncentrationsläger var platser för smärtsam död för otaliga människor.
De flesta av dem visste inte ens vart de blev förda.
De hade ingen aning om att de var dömda.
Nazisterna sa att de helt enkelt hade blivit deporterade.
De fick inte ta med sig sina tillhörigheter.
Nazisterna genomsökte alla noggrant.
Allt de hittade togs omedelbart i beslag.
Därför försökte folk gömma sina mest värdefulla tillhörigheter så säkert som möjligt.
Folk hade hopp om att de en dag skulle bli frisläppta.
I koncentrationslägren blev många saker från avlidna fångar kvar.
Dessa föremål har nu blivit museumsgjenstand.
Men även idag får dessa föremål oss att tänka på och sörja de miljontals plågade liv.
I mer än sjuttio år låg en kvinnas guldring och halsband i ett dolt fack under botten på hennes metallkopp.
Upptäckten gjordes av misstag.
Under årens lopp hade botten på koppen förfallit.
När en av museets anställda tog koppen i handen märkte han att den hade en dubbel botten.
Så avslöjades människans tragedi, länge dold för det mänskliga ögat.
Troligtvis tillhörde koppen en av fångarna i ”utrotningslägret” som aldrig kom ut från kasernen i Auschwitz.
Han gömde de värdefulla föremålen så skickligt att nazisterna inte ens tänkte att koppen kunde ha en hemlighet.
