Vissa bebisstunder är gulliga för att de är söta.
Andra är roliga för att de känns nästan för verkliga.
Den här lilla flickans telefonsamtal är ett av de där ögonblicken som får människor att skratta innan något ens har hänt.
Hon står mitt i rummet, klädd i sin lilla rosa klänning, med telefonen mot örat som om hon har ett mycket viktigt samtal att avsluta.
Och det roligaste är hennes ansikte.
Hon ler inte.
Hon skojar inte.
Hon ser helt allvarlig ut, som om någon i andra änden av telefonen precis har berättat något chockerande och hon behöver en minut för att tänka efter.
Rummet omkring henne ser enkelt och verkligt ut: leksaker på golvet, ett lekbord i närheten och en sådan vardaglig hemmiljö som alla föräldrar känner igen.
Det är just det som gör videon ännu bättre.
Inget känns iscensatt.
Det ser ut som ett av de där slumpmässiga ögonblicken som föräldrar råkar fånga av misstag, bara för att senare inse att de spelade in något hysteriskt roligt.
Bebisen håller telefonen tryckt mot örat med full självsäkerhet.
Hon kanske inte säger tydliga ord, men hennes uttryck säger mer än tillräckligt.
Hon ser fokuserad ut.
Hon ser bekymrad ut.
Hon ser ut som om hon är på väg att säga till någon: “Låt mig prata med pappa.”
Alla föräldrar känner igen den här fasen.
Bebisar härmar allt de ser.
De ser vuxna prata i telefon, gå runt i huset, göra allvarliga miner, och plötsligt bestämmer de sig för att det är deras tur att delta i samtalet.
Och på något sätt gör de det bättre än någon annan.
Den här lilla flickan behöver inget manus.
Hennes lilla hållning, allvarliga ögon och bestämda lilla ställning gör hela scenen rolig i sig.
Det är en sådan video som blir bättre ju längre man tittar, eftersom hon ser så säker på sig själv ut.
Kanske ringer hon till mormor.
Kanske beställer hon mer snacks.
Kanske klagar hon på läggdags.
Ingen vet vad samtalet handlar om, men att döma av hennes ansikte är det mycket viktigt.
Det är därför människor älskar videor som den här.
De är enkla, ärliga och fulla av personlighet.
De påminner oss om att barn inte behöver stora ögonblick för att vara underhållande.
Ibland räcker det med en telefon, ett allvarligt uttryck och ett litet barn som ser ut som om hon har viktiga affärer att ta hand om.
Till slut är en sak tydlig.
Den här bebisen må vara liten, men hon vet redan hur man äger rummet.
