Första gången jag märkte att något var fel, avfärdade jag det.
Jag hade lämnat min bok på soffbordet innan jag gick och lade mig, men på morgonen låg den på köksbänken. Kanske hade jag flyttat den och glömt bort det.
Sedan var det min telefon. Jag brukade alltid ladda den på nattduksbordet. En morgon hittade jag den vid soffan i vardagsrummet. Kanske hade jag tagit den i sömnen och inte kom ihåg det.
Småsaker. Sådant som kunde förklaras. Sådant som, om jag berättade för någon, skulle få mig att låta paranoid.
Tills det blev värre.
En kväll kom jag hem från jobbet och fann mitt sovrumsfönster olåst.
Jag lämnade aldrig mina fönster olåsta.
Ändå försökte jag hitta en logisk förklaring. Kanske hade jag inte stängt det ordentligt. Kanske var jag distraherad. Kanske, kanske, kanske.
Men några dagar senare hörde jag plötsligt min egen röst från min laptop.
Jag hade lämnat den öppen på matbordet. Skärmen var svart, men ljudet – min röst, pratandes, skrattandes – kom från högtalarna. Jag sprang fram till datorn, och så fort jag rörde vid tangentbordet tystnade ljudet.
Mitt hjärta bultade i bröstet. Jag spelade upp det senaste jag hade tittat på, kollade mina öppna flikar – ingenting. Ingen video, ingen inspelning.
Jag försökte intala mig själv att jag hade inbillat mig.
Men det hade jag inte.
Och till slut hade jag bevis.
—
upptäckten
Den natten, när jag låg i sängen, fick jag plötsligt en stark känsla av att jag borde kontrollera brandvarnaren ovanför mig. Det var en gammal modell, installerad innan jag flyttade in. Jag tog en stol, ställde mig på den och skruvade loss locket.
Något litet och svart föll ner i min handflata.
En pytteliten kamera.
Hela min kropp blev iskall.
Jag vände och vred på den i händerna, andades korta, snabba andetag. Det var ingen slump. Någon hade satt den där. Någon hade tittat på mig.
Jag tvingade mig själv att tänka klart. Om det fanns en kamera, kunde det finnas fler.
Jag letade i två timmar. I ventilationsgallret nära badrummet. Inuti en dekorationsväxt i vardagsrummet. Bakom bokhyllan.
Fyra kameror.
De hade funnits där i vem vet hur lång tid.
Jag kände mig illamående. Kränkt.
Min trygga plats var inte trygg längre.
Och sedan slog en skrämmande insikt mig –
vem hade satt dit dem?
—
den misstänkte
Min hyresvärd, Richard, hade alltid varit… lite för vänlig.
Han var i femtioårsåldern, en pensionerad elektriker. När jag flyttade in sa han att jag kunde ringa honom när som helst om jag hade “problem med något”. Jag trodde att han bara var hjälpsam.
Men nu mindes jag hur han dröjde sig kvar vid besiktningar. Hur han hade en extranyckel.
Hur han alltid verkade veta när jag var hemma och när jag inte var det.
Jag var tvungen att ta mig härifrån.
Men först behövde jag bevis.
—
konfrontationen
Jag packade en väska, tog kamerorna och åkte direkt till polisen.
Poliserna tog mig på allvar. De undersökte enheterna, bekräftade att de sände signaler och sa åt mig att hålla mig på en säker plats medan de utredde.
Två dagar senare ringde de tillbaka.
Richard hade blivit arresterad.
Polisen hittade fler kameror i andra lägenheter han ägde. Vissa hyresgäster hade ingen aning om att de blev filmade. Andra hade misstänkt något men, precis som jag, tvivlat på sig själva.
Han hade övervakat oss i månader. Kanske år.
Rättegången var ännu inte avklarad, men en sak var säker –
jag skulle aldrig sätta min fot i den lägenheten igen.
—
efterspelet
Det tog veckor innan jag började känna mig normal igen.
Även i min nya lägenhet kontrollerade jag varje brandvarnare, varje ventilationsgaller, varje vrå.
Jag köpte en kameradetektor, låste dörrarna med dubbla lås och gick aldrig ut utan att se till att fönstren var stängda.
Jag lärde mig en hård läxa –
ibland är det inte paranoia, det är instinkt.
Och ibland gömmer sig monstret inte under din säng.
Det tittar ner på dig från taket.
—
lärdomar
Lita på din magkänsla. Om något känns fel, ignorera det inte.
Kontrollera din omgivning. Dolda kameror är vanligare än du tror. Titta i ventilationssystem, brandvarnare och små föremål i hemmet.
Rapportera misstänkt aktivitet. Om du någonsin känner dig otrygg, tveka inte att kontakta polisen.
Var uppmärksam på hyresvärdar. Alla är inte dåliga, men vissa utnyttjar sin tillgång till din bostad.
Skydda din integritet. Inspektera ditt hem regelbundet och överväg att använda en kameradetektor.