När min fru blev sjuk blev vår trogna Labrador Rocky hennes ständiga följeslagare som aldrig lämnade hennes sida.
Efter att hon hade återhämtat sig minskade inte hans hängivenhet – den eskalerade.
Hans klängighet förvandlades till aggression, och snart var vi båda oroade.
Det vi upptäckte skulle inte bara lösa mysteriet kring Rockys beteende utan också krossa vårt äktenskap och förändra våra liv för alltid.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle sitta på verandan, titta på solnedgången och försöka bearbeta slutet på mitt äktenskap.
Livet har en grym känsla för ironi, och jag var nu mitt uppe i det.
Det hela började oskyldigt nog.
Alicia, min fru, hade alltid varit hjärtat i vårt hem, omtänksam och eftertänksam.
Hon kunde förvandla en vanlig dag till något speciellt med sin värme.
Sedan, helt plötsligt, blev hon drabbad av en magvirus.
Det tog helt knäcken på henne.
Rocky, vår Labrador, blev under den tiden hennes skugga och lämnade aldrig hennes sida.
I början var det sött hur han vaktade över henne, liggande bredvid hennes säng som en lurvig väktare.
Men även efter att hon hade återhämtat sig blev hans beteende ännu mer intensivt.
Rocky kunde inte uthärda att vara åtskild från Alicia ens för ett ögonblick.
Han följde henne överallt, och snart förvandlades hans beskyddande natur till aggression.
En eftermiddag, när Alicia tog Rocky på en promenad, passerade hon Thompsons barn som lekte med sin terrier.
Normalt skulle Rocky inte ge andra hundar en andra blick, men den här gången var något annorlunda.
När terriern ivrigt sprang fram för att hälsa på Rocky spände han sig, morrade och visade tänderna.
Det var skrämmande, helt utanför karaktären för vår lättsamma hund.
”Rocky, vad har hänt med dig?” sa Alicia och drog honom bort från terriern.
Situationen lämnade henne skärrad, och jag kunde inte skaka av mig det växande orosmolnet i bröstet.
”James, något är fel med Rocky,” confiderade hon till mig nästa morgon, hennes röst darrande när Rocky pressade sig skyddande mot henne.
”Ja, han är definitivt inte sig själv,” höll jag med om, och rynkade pannan.
”Kanske borde vi ta honom till veterinären, bara för att vara säkra.”
Ett besök hos veterinären skulle ha lugnat våra bekymmer, men det väckte bara fler frågor.
När vi satt i väntrummet började en äldre kvinna med en pudel en konversation.
Efter att ha hört om Rockys plötsliga klängighet log hon medvetet.
”Din hund kanske känner av något,” sa hon.
”Min pudel betedde sig på samma sätt när jag var gravid.
Djur kan uppfatta sådana saker.”
Alicia och jag utbytte en förvånad blick.
Kan det vara sant?
Den kvällen tog nyfikenheten överhand.
Alicia gjorde ett graviditetstest, och vi väntade med andan i halsen.
När testet visade ett positivt resultat fylldes Alicias ögon av tårar.
”Vi ska få en bebis, James!” viskade hon, med en röst full av glädje.
Jag drog henne i en kram, överväldigad av lycka.
Men efterhand som dagarna gick började en gnagande tvekan gro i mitt sinne.
Vi hade varit försiktiga – mycket försiktiga.
Mellan hennes senaste sjukdom och stressen i det dagliga livet hade vi inte direkt varit intima.
Tidpunkten verkade inte stämma.
En natt, när vi låg i sängen, kunde jag inte hålla det inne längre.
”Alicia, jag behöver fråga dig något,” sa jag, min röst tveksam.
Hon vände sig mot mig, med ett mjukt uttryck.
”Vad tänker du på?”
”Jag vet att det låter galet, men kan vi… göra ett faderskapstest?”
Hennes ansikte förändrades från förvirring till sårad på en sekund.
”James, hur kan du ens fråga mig det?” svarade hon, med en röst tjock av ilska.
”Tror du att jag skulle vara otrogen mot dig?”
”Det handlar inte om det,” försökte jag förklara, desperat för att lindra spänningen.
”Jag behöver bara veta med säkerhet.
Snälla, Alicia, jag behöver lugn i sinnet.”
Tårar vällde upp i hennes ögon när hon skakade på huvudet i oförstånd.
”Jag kan inte tro att du tvivlar på mig på det här sättet.”
Tystnaden som följde var tung och smärtsam.
Till slut gick hon med på testet, även om det var tydligt att det bröt hennes hjärta.
De följande dagarna var plågsamma.
Jag ville tro på henne – tro på oss – men den krypande tvivlen ville inte ge sig.
När testresultaten äntligen kom, kunde jag knappt öppna kuvertet.
Med darrande händer vecklade jag ut pappret.
Orden suddades framför mig, men en rad var smärtsamt klar: ”Sannolikhet för faderskap: 0 %.”
Alicia sög in luften när jag räckte henne resultatet.
”Nej… det kan inte stämma,” viskade hon, medan tårarna strömmade nerför hennes ansikte.
Vi upprepade testet två gånger till, var och en med samma förödande resultat.
Till slut bröt Alicia samman och erkände sanningen – hon hade varit mig otrogen.
”Det var ett misstag, James,” snyftade hon.
”En engångsgrej.
Det betydde inget.
Snälla, förlåt mig.”
Jag stirrade på henne, känslolös.
Kvinnan jag hade älskat och litade på hade krossat mig på ett sätt jag aldrig trott var möjligt.
”Alicia, jag kan inte,” sa jag, min röst tom.
”Jag kan inte stanna med någon som har förrått mig så här.”
Till slut lämnade vi in ansökan om skilsmässa.
Att dela tillgångar var lätt jämfört med det känslomässiga vikt av beslutet, men ett problem visade sig vara svårare – Rocky.
Alicia kunde inte ta hand om honom själv, och jag kunde inte lämna honom.
Så jag tog med honom.
Rocky hade alltid vetat att något var fel.
Han hade känt av förräderiet innan någon av oss hade gjort det, och stannade nära Alicia av något primitivt instinkt för att skydda henne – eller kanske för att skydda mig från sanningen.
När jag packade mina saker och lämnade hemmet vi hade byggt tillsammans, kände jag en konstig blandning av lättnad och sorg.
Mitt liv var krossat, men jag hade en chans att börja om.
En dag, när jag gick med Rocky i parken, närmade sig en kvinna vid namn Courtney, skrattande när Rocky släppte sin boll vid hennes fötter istället för mina.
”Det ser ut som om han har fått en ny vän,” sa hon och log.
För första gången på vad som kändes som en evighet fann jag mig själv le tillbaka.
Vi pratade en stund, och snart bytte vi nummer.
Det fanns något lätt och hoppfullt med henne, något jag inte hade känt på länge.
Och nu sitter jag här, på verandan med Rocky vid min sida.
Mitt äktenskap må ha fallit sönder, men livet går vidare.
Med Rocky vid min sida och nya möjligheter vid horisonten börjar jag tro att kanske, det finns hopp om lycka igen.