Anna arbetade som kökschef på en av stadens mest kända restauranger.
Hon var respekterad, älskad och uppskattad för sin talang och vänlighet.
När hon fick veta att hon var gravid var lyckan obeskrivlig — år av väntan hade äntligen avslutats med ett mirakel.
Men hennes man, en välbärgad affärsman, tog nyheten på ett helt annat sätt.
— Vi hade ju inte planerat ett barn, — sa han irriterat.
— Jag har problem med företaget just nu.
— Ja, men det här barnet har Gud sänt oss, — svarade Anna mjukt.
— Vi måste ta emot det och älska det.
Maken sa inget mer, men från den dagen blev han en annan — kall, distanserad och främmande.
Han stannade allt oftare kvar på jobbet, slutade bry sig om hustruns hälsa och verkade vänta på att hon äntligen skulle försvinna ur hans liv.
Månaderna gick.
Anna fortsatte att arbeta i köket och försökte inte tänka på det sorgliga.
Hennes kollegor sa ofta att hon blev för trött, men hon log:
— Jag mår bra när jag arbetar.
Ni är min familj.
En kväll, efter stängning av restaurangen, när alla redan gått hem, bytte Anna om och var på väg att gå.
Plötsligt dök hennes man upp i dörren.
— Vad gör du här? — frågade hon förvånat.
— Inget, — svarade han med ett spänt leende.
— Jag ville bara skjutsa hem min gravida fru.
Anna blev glad.
Under de senaste månaderna hade han nämnt barnet för första gången.
Hennes hjärta började slå snabbare — kanske skulle allt bli bra?
Hon märkte inte ens hur hennes mans händer skakade och hur hans blick sprang oroligt runt i rummet.
— Har alla arbetare gått redan? — frågade han, och försökte tala lugnt.
— Ja, jag är ensam här.
— Varför frågar du?
— Bara nyfiken, — svarade maken och knuffade plötsligt sin fru in i det stora kylskåpet och slog igen den tunga dörren bakom henne.
Anna föll mot golvet och skrek:
— Vad håller du på med?!
Släpp mig!
Snälla!
— Du ska sova här, — sa han kallt.
— Jag hoppas att vi inte träffas igen.
Temperaturen i kylen var nära noll.
Anna frös, skrek och bad, men ingen hörde henne.
Av stressen började hon få värkar.
Hon föll till golvet, höll händerna mot magen och försökte behålla åtminstone lite värme.
Maken gick lugnt därifrån, i hopp om att allt skulle se ut som en olycka på morgonen.
Ingen skulle misstänka något, eftersom kockarna ofta använde kylskåpet.
Men han visste inte en sak…
Att hans liv snart skulle rasa samman. 😱😱
En ung vakt stod på posten och märkte något konstigt.
I listan såg han att någon var kvar inuti.
Han gick för att kontrollera och såg en person i kylskåpet.
Vakten rusade till dörren, öppnade den och såg en kvinna ligga halvsvimmad på golvet.
Han ringde efter ambulans.
Anna hann bli körd till sjukhuset.
På grund av den extrema stressen födde hon i förtid, men barnet överlevde.
Redan på avdelningen, när hon återhämtat sig, berättade Anna allt för polisen.
Maken arresterades direkt på sitt jobb.
Under förhöret erkände han:
— Jag hade skulder.
— Jag hoppades ärva min hustrus hus och pengar.
— Jag trodde inte att det skulle gå så långt…
Nu avtjänar han sitt straff, och varje kväll håller Anna sin son i sina armar, tittar i hans ögon och viskar:
— För din skull överlevde jag.
— För din skull.