”Nu blir vi grannar!” meddelade den äldre systern Inessa entusiastiskt.
”Mitya och jag har faktiskt köpt den där lägenheten. Vi kommer att ses mycket oftare!”
”Jaha, det var ju bra,” svarade Inessa återhållsamt och försökte med möda le.
I själva verket kände hon ingen större glädje över att Uljana nu skulle bo så nära.
Inessa mindes väl hur egocentrisk och hänsynslös hennes syster ofta varit.
Uljana tvekade inte att utnyttja sina släktingar för egen vinning, och det hade ofta lett till bråk mellan systrarna – särskilt när den yngre till sist försökte sätta gränser.
En gång uppstod en konflikt eftersom Uljana ansåg att en nyutexaminerad pedagogstudent borde passa hennes söner gratis.
Till en början gick Inessa med på att hjälpa till, men när hon insåg att hon inte skulle ha pengar kvar till sig själv bad hon sin syster att hitta annan hjälp.
Uljana såg detta som ett svek och anklagade sin släkting för att vara hjärtlös och att älska pengar mer än familjen.
I ett halvår hade systrarna ingen kontakt, men efter mormoderns död började relationen långsamt förbättras.
Sakta men säkert började de åter ta kontakt, och sedan meddelade Uljana plötsligt att de snart skulle bli praktiskt taget grannar.
Till en början trodde Inessa att det var ett skämt, men hon insåg snart att hennes syster menade allvar.
”Är du verkligen glad?” mumlade Uljana nästan nervöst.
”Vi kommer över till er idag!”
Inessa ville protestera, men när hon såg hur bestämd hennes syster var, teg hon.
Viktor fick reda på de svåra relationerna mellan systrarna redan i början av deras bekantskap.
”Uljana kommer till oss idag,” berättade hans fru så fort han klev över tröskeln.
”Vad? Varför? Jag trodde ni inte hade kontakt,” rynkade Viktor pannan.
”Hon och hennes man har köpt en lägenhet i närheten,” förklarade Inessa.
”Låt dem bo i grannhuset då. Men ni pratade ju knappt med varandra förut! Och plötsligt – besök, vänskap? Jag har svårt att tro det,” sa han tveksamt.
”Vad skulle jag ha gjort? Tackat nej? Hur skulle jag ha förklarat det?” svarade Inessa förvirrat.
”Och varför tog du illa vid dig förut? Bestämde du dig igen för att tåla allt och låta henne göra som hon ville?” suckade Viktor irriterat.
”Allt kommer att ordna sig,” lugnade Inessa honom.
”Den här gången kommer jag definitivt inte ge efter.”
De hann inte diskutera ämnet mer – klockan åtta ringde det på dörren.
Inessa skyndade att öppna, och på hennes varma hälsning förstod Viktor genast att Uljana var där.
”Oj, vi har ett problem – det finns inget varmt vatten i hela huset. Kan vi tvätta oss hos er?” frågade kvinnan redan när hon kikade in i badrummet.
”Inessa, fyll badkaret, mycket skum, jag älskar när det är riktigt fluffigt. Och under tiden – te. Vad har ni gott?”
Den yngre systern blev så förvirrad av det intensiva kravet att hon tyst satte igång med att uppfylla Uljanas ”önskningar”.
Viktor såg irriterat på när hans fru igen anpassade sig till Uljanas beteende som om hon glömt sina egna gränser.
När badet var klart och Uljana gick för att tvätta sig gick han fram till Inessa.
”Har du förstått vad som just hände? Du lydde som på kommando igen!” frågade han med ett leende.
”När ska dina nerver ta slut?”
”Och vad då? Jag har duschat – och det räcker,” svarade Inessa avfärdande.
Medan Uljana torkade håret med Inessas handduk satte hon sig vid bordet.
”Vad har ni för ordentlig mat?” frågade hon utan att skämmas och började själv rota i grytorna på spisen.
”Åh, köttbullar?! Det passar mig perfekt!” utbrast hon och tog med händerna av de stekta halvfärdiga köttbullarna.
”Kunde du inte frågat först?” kunde Viktor inte låta bli att säga.
”Och inte bara tagit som om du var hemma hos dig!”
”Sparade ni en köttbulle åt mig?” kastade Uljana en halväten köttbulle tillbaka i stekpannan.
”Nu förstår jag varför vi inte kommer överens, Inessa. Det är allt din mans fel! Han har fått dig att vända dig mot mig!” förklarade hon och tog ännu en köttbulle som hon åt upp helt.
”Tänk efter ordentligt på vad som händer.”
Med de orden slängde hon den våta handduken på stolen och gick in i badrummet för att torka håret klart.
”Varför var du tyst? Håller du med henne?” såg Viktor förvånat på sin fru.
”Vad skulle jag ha sagt?” ryckte Inessa på axlarna.
När Uljana äntligen gick lade sig spänningen i lägenheten.
Viktor var irriterad över att hans fru inte försvarade honom och tillät att hans syster förolämpade honom i deras hem.
Mot slutet av veckan kom friden tillbaka.
Men den varade inte länge – på fredagen dök Uljana upp igen vid dörren.
Denna gång inte ensam.
Hon hade med sig sin man Leontij och två barn.
”Vi har fortfarande inget varmt vatten,” meddelade hon redan i dörröppningen.
”Barn, jag går och duschar först!”
”Vi är hungriga!” ropade pojkarna och sprang utan att bry sig om värdarna in i köket.
”Vad finns det att äta?” ropade Uljana efter dem.
”Stekt potatis!” svarade barnen och började ta mat med händerna, det skramlade med porslin.
Inessa kom till sig först efter några minuter.
Hon harklade sig högt och gick in i köket.
”Har ingen lärt er att man ska fråga om lov innan man tar något?” frågade hon strängt, men syskonbarnen räckte bara ut tungan åt henne och fortsatte festa.
Under tiden tog Leontij fram cigaretter, satte sig på en pall i hallen och tände en.
”Här röker man inte!” slet Viktor cigaretten ur handen på honom.
”Men jag tar bara lite…” mumlade Leontij och rynkade på näsan.
”Rök ute,” sa husägaren bestämt.
”Samla ihop barnen och dra härifrån. Nu räcker det med vår godhet!”
”Vad?” blev svågern förvirrad och kliade sig i nacken.
”Jag sa — hem! Jag räknar till fem. Sedan börjar jag slänga ut er en efter en!” såg Viktor honom så beslutsamt på att han förstod direkt: det var inget skämt.
Leontij ropade genast på barnen, och de var som på kommando vid hans sida.
Efter några sekunder hade alla tre redan sprungit nerför trappan.
”Har de gått?” frågade Inessa tyst Viktor.
”Ja,” nickade han.
”Och nu skynda på systern.”
En halvtimme senare kom en nöjd Uljana ut ur badrummet.
”Leontij, kom hit!” ropade hon och skakade vattnet ur håret på golvet.
”Han gick!” stod Viktor framför henne.
”Och nu är det din tur.”
”Hur gick han? Och barnen?” blev Uljana panikslagen och såg sig omkring.
”De gick. De åt och gick!” blockerade Viktor hennes väg.
”Nej,” surade hon.
”Jag ska dricka te, äta, torka mig och gå.”
”Nej,” sa Viktor bestämt.
”Våra ’tjänster’ är över. Det blir inget mer mat eller vatten till er. Din syster kan inte stoppa dig, men det kan jag. Du har inget här att göra.”
Uljana var först förvirrad och förstod inte direkt vad som hände.
Men när hon insåg vad som sagts började hon genast skrika och anklaga både Inessa och Viktor för girighet och hjärtlöshet.
”Kom ihåg det, Inessa, det blir inget fred så länge du är med honom!” stampade Uljana med foten.
”Du borde göra slut med honom, han har satt dig under foten!”
”Göra slut så att du själv bestämmer över allt? Glöm det!” svarade Viktor kallt.
”Försvinn härifrån!”
Kvinnan gav honom en arg blick, spottade åt sidan och stormade ut ur lägenheten med en smäll.
Sedan dess har Uljana inte dykt upp mer.
Hon undvek till och med sin systers hus som om hon aldrig hade tänkt bli granne.