När Lisas man föreslog att de skulle bo isär i en månad för att ”tända gnistan igen”, gick hon motvilligt med på det.
Men ett oroväckande samtal från grannen avslöjade en chockerande sanning.
När Lisa kom hem upptäckte hon att en annan kvinna tagit över hennes hem.
Detta svek blev vändpunkten som fick henne att förändra sitt liv för alltid …
När Derek föreslog att vi skulle bo isär i en månad för att ”återuppliva vår kärlek”, trodde jag att det bara var en ny trend för par som inte vill erkänna att de har problem.
Han framställde det som en briljant idé och försäkrade mig om att avståndet skulle få oss att uppskatta varandra på nytt.
”Du ska se,” sa han och log bakom sin kaffekopp. ”Det kommer kännas som om vi dejtar igen.
Du kommer att sakna mig. Jag kommer att sakna dig. Och när månaden är över blir det en ny början.”
Jag tyckte inte om idén.
Vilken fru skulle det?
Men Derek stod på sig.
Han var så övertygad om att det skulle göra oss gott att jag packade väskan, flyttade till en hyrd lägenhet på andra sidan stan och försökte intala mig själv att allt skulle ordna sig.
Den första veckan var obekväm och ensam.
Derek ringde knappt eller skrev, och sa att han ”njöt av utrymmet”.
Jag försökte distrahera mig och började till och med se fram emot det där stora ”återföreningen” han pratat om.
En dag bjöd jag hem min syster Penelope.
”Är du säker på att du behöver det här, Lisa?” frågade hon medan hon hällde upp ett glas vin. ”Allt det här känns skumt.”
”Jag vet,” höll jag med och la upp ost och frukt på en träbricka.
”Men varje gång jag tvivlade blev Derek arg. Jag tänkte att om han nu behöver det här så mycket, så får det väl bli så.”
”Jag förstår,” nickade Penelope. ”Men något stämmer inte, syrran. Jag hade hållit ögonen öppna om jag var du.”
Jag visste att hon hade rätt.
Och jag kände likadant.
Vad kunde anledningen vara till ett så konstigt förslag?
Sedan, en stilla lördagskväll, ringde telefonen.
”Lisa”, hördes Marys upprörda röst i luren. ”Du måste komma hem genast!”
Jag la ifrån mig kniven jag skar grönsaker med och frös till.
Mary var ingen som överdrev.
”Vad har hänt? Är allt okej? Är huset okej?”
I nästa sekund höll jag andan.
”Det är en kvinna i ditt rum!”
Min första tanke var att Derek tagit hem en älskarinna.
Fast kanske var det inte så illa?
Kanske var det ett inbrott? Eller … hans mamma, Sheila?
Men min magkänsla sa mig: det här är otrohet.
”Är du säker?” frågade jag, och hörde hur min röst skälvde.
”Helt säker! Skynda dig hit!”
Jag tänkte inte.
Jag grep nycklarna och sprang ut ur lägenheten.
När jag kom fram till huset skakade mina händer, och hjärtat bultade vilt.
Jag slet upp dörren och …
Det var ingen älskarinna.
Det var Sheila.
Dereks mamma stod mitt i mitt sovrum, omgiven av högar med mina saker.
Garderobsdörrarna stod öppna, och i handen höll hon en av mina spets-bh\:ar med en äcklad min.
”Vad i helvete gör du här?!” skrek jag.
Sheila ryckte inte ens till.
”Åh, Lisa. Du är tidig”, sa hon och viftade nonchalant med bh\:n som om det var skräp.
”Jag städar lite. Det här passar sig inte för en gift kvinna.”
Jag var chockad.
”Vad?!”
Hon pekade på flera sopsäckar fulla av mina kläder – underkläder, klänningar, till och med vanliga t-shirts.
”Lisa, de här sakerna passar inte bilden av en bra fru. Derek bad mig ställa allt till rätta medan du var borta.”
Vreden bubblade upp i mig.
”Ställa till rätta? Du slänger mina saker! Vem har gett dig rätt till det?!”
Sheila sneglade på mig och korsade armarna.
”Ärligt talat, Lisa, någon måste ju göra det.
Det är stökigt här, och din garderob … den sänder fel signaler. Derek förtjänar bättre.”
Hennes ord slog som en örfil.
Ja, Sheila hade alltid varit vass i tonen – pikar om min matlagning, små kommentarer om städningen … men det här? Det var bortom alla gränser.
”Var är Derek?” frågade jag, medan jag kämpade för att hålla ilskan i schack.
”Åh, han är ute på ärenden”, svarade hon lugnt. ”Han vet att jag är här. Vi båda tycker att det här är bäst.”
”Bäst.”
Derek hade låtit detta hända.
Mer än så – han hade planerat det!
När han till slut kom hem stod jag fortfarande kvar i sovrummet och skakade av ilska.
”Lisa?” sa Derek när han klev in. ”Vad gör du här?”
”Vad jag gör här?!”, skrek jag. ”Mary ringde mig och sa att det var en främmande kvinna i mitt sovrum! Och det var din mamma!”
Derek himlade med ögonen.
”Ta det lugnt. Mamma hjälper bara till.”
”Hjälper?!”
”Ja”, sa han med den där irriterande lugna rösten. ”Du har inte haft kontroll på sistone … huset är stökigt, smulor i sängen …”
”Det är ju du som äter i sängen, Derek! Och kylskåpet klibbar av dina jordnötssmörsmackor!”
”Skyll inte allt på mig!”
”Du sa att den här pausen skulle stärka vårt förhållande, inte att din mamma skulle ’rätta till mig’!”
Derek suckade.
”Du överdriver …”
Jag skrattade bittert.
”Du lät din mamma slänga mina saker och vill att jag ska vara lugn?!”
Han ryckte bara på axlarna.
Jag vände mig om utan ett ord, packade en väska med det som Sheila inte hunnit kasta, och gick.
Tre dagar har gått.
Jag har redan anlitat en advokat.
Vissa säger kanske att jag överdriver, men det handlar inte bara om att överskrida gränser.
Det handlar om att min man inte såg mig som en jämlik partner.
Derek vill inte ha en fru.
Han vill ha en hushållerska.
Det är inte jag.
Nu bor jag hos Penelope och letar redan efter en egen lägenhet.
Den här gången med ett extra rum för min ateljé.
Jag hittar tillbaka till mig själv.
Utan Derek.
Utan Sheila.
Bara jag.