“Sergej Viktorovitj, du förstår inte – min flickvän fyller år i morgon!
Hur kan jag bara åka iväg nu?”
“Maxim, du är en vuxen man, du förstår själv…”
Det var uppenbart att chefen inte brydde sig det minsta om sina anställdas personliga problem.
För honom kom jobbet alltid i första hand.
Självklart hade Maxim kunnat stå på sig, vägra resan – det var ju trots allt hans lediga dag och inte hans skyldighet.
Men han kunde inte tillåta sig det.
Snart skulle den efterlängtade befordran komma, som skulle innebära inte bara en prestigefylld tjänst utan också en betydlig löneökning.
Och det här var inte rätt tid att visa principer.
Sergej Viktorovitj verkade vara fullt medveten om detta och fortsatte insistera.
“Okej”, gav Maxim upp.
“Jag åker, vad ska man göra.”
“Hälsa din flickvän att jag ber om ursäkt, men det här är verkligen nödvändigt.”
Även om Maxim inte tänkte be om ursäkt å chefens vägnar, förstod han mycket väl: Dasha skulle bli rasande.
Dasha var en sån tjej som älskade att stå i centrum.
Och hennes födelsedag var som en livets högtid för henne – hon planerade allt i detalj flera månader i förväg.
Maxim skulle vara huvudpersonen i denna fest.
Hur skulle han förklara jobbets nödvändighet för henne?
En sak var säker – det skulle bli ett svårt samtal.
Och hans farhågor visade sig stämma.
“Så jobbet är viktigare för dig än jag?
Du överger mig på en sån viktig dag?”
“Dashenka, förstå mig, jag kan inte säga nej!
Befordran är nära, jag måste visa mig från min bästa sida.
Det här är för vår framtids skull!
Med den nya tjänsten kommer jag kunna försörja oss mycket bättre.”
Men inga argument kunde mildra den arga flickvännen.
Hon var sur i flera dagar och ignorerade Maxims försök att kompromissa.
Varken förslaget att skjuta upp festen eller löftet om en romantisk kväll senare nådde hennes hjärta.
Men han hade inte mycket val.
När det blev dags att säga adjö, kramade Dasha ändå honom.
“Jag kommer sakna dig,” sa hon.
“Jag med.
Förlåt igen.
Fira ordentligt och vila lite!
Sen firar vi tillsammans, okej?”
“Okej,” svarade Dasha utan särskilt mycket entusiasm.
Självklart kände även Maxim obehag över situationen.
Innerst inne drömde han om att få dela den speciella dagen med Dasha, men omständigheterna ville annorlunda.
På själva födelsedagen gjorde han ändå sitt bästa för att glädja henne – han ringde, skickade blommor med bud, försökte åtminstone lite kompensera sin frånvaro.
Dasha meddelade att hon skulle äta middag på restaurang och sen fortsätta med en utekväll på nattklubb tillsammans med sina väninnor.
Idén föll inte direkt i god jord hos Maxim.
Även om han litade helt på henne, oroade han sig ändå för hennes säkerhet på sådana ställen.
Men han valde att inte tränga sig på – efter allt som hänt kände han att han borde visa förståelse.
Förmiddagen och delar av dagen ägnade han åt arbete, men på kvällen fick han goda nyheter – han kunde åka hem redan i dag!
Den tanken gjorde honom glad.
Han bytte snabbt biljetter och funderade på att meddela Dasha att han var på väg.
Men han ändrade sig – det var inte långt kvar till midnatt, och det var för sent för restaurangen.
Då fick han en idé om en romantisk överraskning: att smycka lägenheten, förbereda något gott – skapa en festlig stämning för deras privata firande.
Maxim var säker på att detta oväntade drag skulle skapa en våg av glädje hos Dasha.
Hon väntade honom först nästa dag – så det här var som en perfekt överraskning.
Vid ettiden på natten kom han hem, men Dasha var fortfarande inte hemma.
För att räkna ut tiden för förberedelserna ringde han henne.
Han kunde knappt höra vad hon sa – hög musik och röster tydde på att hon fortfarande var på klubben.
“Är du fortfarande där?” – frågade han och försökte låta hemlighetsfull.
“Ja, på klubben!”
“Hur länge till?”
“Kanske två timmar till.”
“Skriv när du beställer taxi, okej?”
“Okej!”
Den förutseende Maxim tog till och med hänsyn till tröttheten efter resan, men bestämde att flickvännens födelsedag var viktigare.
Han gjorde beställningar från nattöppna leveranstjänster.
Efter en och en halv timme var allt klart.
Trots tröttheten väntade han tålmodigt.
Lägenheten var förvandlad: Dashas älskade pioner i vasen, festligt dukat bord, ljus överallt – han hade tänkt på allt.
Meddelandet “Jag sitter i taxi” kom i tid.
Maxim önskade henne god natt med värme och såg fram emot att överraska henne.
Ungefär tjugo minuter senare vreds nyckeln i låset.
Med blommor i ena handen och telefonen i den andra – redo att filma – gick han ut i hallen.
Han visste att Dasha älskade att dela färgstarka ögonblick på sociala medier.
Men det han fick se fick honom att stelna.
Dasha kom in i lägenheten med ryggen före och kysste passionerat en främmande man.
Av chock sänkte inte Maxim ens telefonen direkt.
När Dasha till sist såg honom, visade hennes ansikte skräck.
Hon drog sig undan från mannen.
När han kom till sans igen lade Maxim undan telefonen.
Hans blick gick från henne till mannen, som genast insåg att han inte var välkommen.
“Jag drar… Förlåt, brorsan,” mumlade han och försvann snabbt ut genom dörren.
Dasha sänkte blicken generat och såg sig omkring i den pyntade lägenheten.
“Du ville testa mig?” – utbrast hon först, defensivt.
“Jag blev klar tidigare.
Jag kom hem för två timmar sen, ville överraska dig.”
“Tja… Det lyckades du verkligen med.”
Hennes tillstånd avslöjade tydligt att hon druckit mycket.
“Vem var det?” – frågade han och nickade mot dörren.
“Bara en kille…
Vi träffades på klubben.”
“Och du säger det så lugnt?”
Det verkade som om alkoholen hade fördunklat hennes omdöme – hennes försök att förklara lät helt overkliga.
Dasha ryckte på axlarna och gick förbi honom.
“Det är ditt fel!” – ropade hon från badrummet.
“Du lämnade mig ensam på en sån viktig dag!
Jag var så ledsen…
Och den här killen var där, han tog hand om mig.
Jag ville bara att du skulle vara där.”
“Så fort jag inte var där, hittade du genast en ersättare!”
Först nu gav chocken vika för en allt uppslukande ilska som sköljde över Maxim som en giftig våg.
“Det var ett dumt misstag…
Jag drack för mycket.
Förlåt mig.
Inget hände ju egentligen.”
Maxim log bittert.
“Inget hände – bara för att jag kom hem i tid.”
“Du kan inte veta det!
Jag hade inget planerat!
Och förresten – det var ju min födelsedag!”
Maxim kunde inte tro sina öron.
Dasha pratade som om inget hänt.
Som om det inte var hon som nyss stått i dörren och kysst en främling passionerat.
Kanske var det inte första gången?
Vem vet?
Det fanns inte ens ett spår av ånger i hennes röst.
Han reste ofta bort i jobbet, men hade alltid litat på henne utan minsta tvivel, sett henne som den trognaste flickvännen.
Han ville bara kasta ut henne direkt.
Men medvetenheten om att Dasha var berusad hindrade honom – han skulle ändå känna sig ansvarig om något hände henne på vägen hem.
Att prata med henne eller ens vara under samma tak var omöjligt.
Så Maxim valde att åka till ett hotell.
Han kunde inte sova.
Dasha ringde oavbrutet tills han till slut stängde av mobilen.
Nästa dag förändrades hennes beteende totalt.
När hon nyktrat till förstod hon allvaret i situationen.
Hon grät och bad om förlåtelse, svor att det var första och sista gången, att hon varit för upprörd för att förstå vad hon gjorde.
Men Maxim kunde inte längre tro på henne.
Efter att ha lyssnat bad han henne packa sina saker och flytta ut.
Han kunde inte förstå hur hon kunde göra något sådant.
De älskade ju varandra, planerade framtiden tillsammans.
Han hade alltid försökt vara en bra partner: försörja henne, bry sig, skydda henne.
Tydligen räckte det inte.
Flera gånger försökte Dasha vinna honom tillbaka, men även den vänlige Maxim förblev orubblig.
Förtroendet var oåterkalleligt förlorat, och med det även känslorna.
Tyvärr hade denna upplevelse satt sina spår – nu trodde Maxim inte längre att man kunde lita helt på någon.
Det skulle utan tvekan påverka hans framtida relationer.
Om han inte en dag träffar någon som kan lära honom att tro igen.