Jag trodde aldrig att jag skulle vara killen som kom på sin flickvän med att vara otrogen, men livet har en förmåga att överraska.
I tre år hade Mia och jag vad jag trodde var ett stabilt och kärleksfullt förhållande.
Visst, det fanns upp- och nedgångar, men jag trodde alltid att vi hade det bra tillsammans.
Så var det – tills i fredags.
Hela veckan hade jag sett fram emot vår dejt.
Det hade varit tufft på jobbet och jag ville bara slappna av med Mia, kanske gå ut och äta och se en film.
När jag frågade henne om våra planer suckade hon trött utan att ens titta upp från sin telefon.
”Alex, inte ikväll,” sa hon. ”Jag är överhopad med jobb, massor att göra. Kanske nästa vecka?”
Frustrerad men förstående sa jag att det var okej.
Alla har fullt upp ibland, och jag ville inte verka påträngande.
Så jag bestämde mig för att träffa min vän Mark och ta en drink med honom.
En timme senare satt vi redan på en bar i centrum när Mark föreslog att vi skulle gå på en sen bio.
Det verkade som ett bra sätt att tänka på annat och jag gick med på det.
Vi köpte biljetter, tog popcorn och gjorde oss bekväma.
Men så fort trailerserna var över och lamporna släcktes i salongen såg jag något som fick mitt hjärta att sjunka.
Några rader framför oss satt Mia.
Men hon var inte ensam.
Hon skrattade, lutade sig nära en kille, deras huvuden tätt ihop, viskade något.
Hans hand vilade nonchalant på hennes stol, som om de varit tillsammans i evigheter.
Jag kände hur vreden kokade inom mig.
Mitt hjärta bultade så hårt att jag knappt hörde något.
Jag ville inte tro mina ögon.
Kunde det vara ett sammanträffande?
Var det kanske en gammal vän?
Men så vände hon sig lite och jag såg hennes leende – det mjuka, flirtiga leendet, samma leende hon en gång gett mig.
Mark stötte till mig med armbågen.
”Bro… är inte det där Mia?”
Jag nickade, så spänd i käken att det gjorde ont.
Jag kunde ha gått fram till henne, gjort en scen, krävt en förklaring.
Men istället tvingade jag mig själv att lugna ner mig.
Jag tänkte inte ge henne nöjet att se mig gå sönder.
”Vi går,” viskade jag till Mark och reste mig.
Jag behövde tänka, förstå vad som hänt.
Men mer än något ville jag ge Mia en läxa hon inte skulle glömma.
Nästa dag höll jag mig lugn.
Jag skrev inte, jag ringde inte.
Jag ville se om hon skulle nämna gårdagen.
Och mycket riktigt – på eftermiddagen sms:ade hon mig.
”Hej älskling, hur var din kväll? Hoppas du vilade ut! Jag har fortfarande massor att göra på jobbet.”
Jobbet? Smart drag.
Jag svarade avslappnat.
”Ja, bara hängde med Mark. Hoppas du hann klart med allt!”
Hon skickade en hjärt-emoji, utan att ana att jag visste allt.
Det var då jag insåg – hon kände sig inte ens skyldig, för hon trodde att hon inte blivit avslöjad.
Samma kväll bestämde jag mig för att genomföra min plan.
Jag ringde Mia och sa att jag hade en överraskning för henne.
”Jag vet att du är riktigt trött just nu, så jag har planerat något speciellt åt dig,” sa jag med glad röst.
”Ta på dig något fint. Jag hämtar dig klockan sju.”
Hon lät överlycklig.
”Alex, så fint av dig! Jag ser verkligen fram emot det!”
Jag såg också fram emot det.
Exakt klockan sju hämtade jag henne och tog henne till en dyr restaurang hon länge drömt om.
Jag såg henne beställa sina favoriträtter, hur hennes ögon glittrade när hon sa hur omtänksam jag var.
Och precis när hon skulle ta sitt vinglas, lutade jag mig fram och frågade lugnt:
”Så… hur var filmen igår kväll?”
Hennes hand stelnade.
Färgen försvann från hennes ansikte.
”V-vad?” mumlade hon.
Jag lutade huvudet lite åt sidan.
”Du vet, den du såg med den där killen? Den du ljög för mig om?”
Hennes mun föll öppen, men inga ord kom ut.
Jag tog upp min mobil och bläddrade långsamt bland bilderna.
”Jag har till och med ett foto. Ifall du behöver en påminnelse.”
Hon svalde hårt.
”Alex, jag kan förklara–”
”Det behöver du inte,” avbröt jag.
”Jag ville bara ge dig en sista speciell kväll innan du förlorade mig för alltid.”
Jag reste mig, lade pengarna på bordet och gick därifrån, lämnade henne sittande i chockad tystnad.
Mia försökte ringa och skriva i flera dagar, men jag svarade inte.
En dag kom hon till och med hem till mig, men Mark var där, så jag bad henne gå.
Gjorde det ont? Självklart.
Men jag insåg något viktigt.
När en människa visar dig vem hon verkligen är – tro på henne.
Mia hade ljugit för mig, kanske länge.
Hon hade brist på respekt, svek mitt förtroende och trodde att jag aldrig skulle få veta.
Men jag fick veta.
Och istället för att låta henne förstöra mig, gick jag därifrån med värdighet.
Det blev en riktig läxa.
För oss båda.