Min jobbresa skulle pågå till fredag, men eftersom jag blev klar tidigare bestämde jag mig för att överraska Daniel.
Jag hade saknat honom, och tanken på en lugn kväll tillsammans kändes perfekt.
Jag sa inte att jag skulle komma tillbaka – jag hoppade bara in i en taxi från flygplatsen, ivrig att se hans ansiktsuttryck när jag klev in genom dörren.
Men det var jag som fick en överraskning.
Huset doftade fantastiskt.
Vitlök, rosmarin, något rikt och smakrikt.
Daniel lagade sällan mat om det inte var en speciell anledning, och min mage kurrade av doften.
Leende steg jag in och förväntade mig att hitta honom vid bordet, redo för en middag för två.
Istället hörde jag skratt.
En kvinnas skratt.
Mitt hjärta började bulta när jag gick mot matsalen.
Där, vid bordet, stod Daniel – och hällde upp vin till en kvinna jag aldrig hade sett förut.
Hon var vacker.
Långt mörkt hår, perfekt manikyrerade naglar, en klänning som såg ut att höra hemma på en fin restaurang.
Daniel stod med ryggen mot mig, men hon såg mig först.
Hennes ögon vidgades.
“Eh… Daniel?” sa hon osäkert.
Han vände sig om, fortfarande med vinflaskan i handen.
Färgen försvann från hans ansikte.
“Sienna?! Vad gör du här?”
Jag korsade armarna och tvingade mig att hålla mig lugn.
“Jag bor här.
Den bättre frågan är: Vad gör du här? Och vem är hon?”
Kvinnan skruvade besvärat på sig och ställde ner sitt glas.
“Jag borde nog gå.”
“Ja, det borde du,” sa jag skarpt utan att ens titta på henne.
Mitt fokus var helt på Daniel.
Han drog handen genom håret.
“Sienna, snälla, låt mig förklara.”
“Oh, jag skulle verkligen älska att höra det,” sa jag sarkastiskt.
“Varsågod.”
Han tvekade.
“Det är inte vad det ser ut som.”
Jag skrattade bittert.
“Nej? För det ser exakt ut som att du har en romantisk middag med en annan kvinna.”
Han andades ut.
“Hon är en kollega. Jag bjöd in henne för att diskutera jobbet.”
Jag såg på det tända ljuset, vinflaskan, den lyxiga middagen han aldrig ens brytt sig om att laga åt mig.
“Jobb, alltså? Intressant. Jag kan inte minnas att levande ljus och oxfilé brukade vara en del av dina möten.”
Hans käke spändes.
“Det är ingenting, jag svär.”
Jag stirrade på honom en lång stund.
Sedan tog jag vinflaskan och hällde, utan att bryta ögonkontakten, rakt ner i pastan som han hade lagt så mycket kärlek på att laga.
“Sienna!” ropade han.
Jag ställde lugnt ner flaskan.
“Hoppsan. Ser ut som att middagen är förstörd.
Precis som mitt förtroende.”
Hans så kallade kollega hade redan ryckt åt sig sin väska och skyndat ut genom dörren.
Bra.
Daniel tog ett steg mot mig, men jag höjde handen.
“Spara det.
Du hade all tid i världen att vara ärlig mot mig, men du valde att ljuga.
Njut av din middag, Daniel.
Min aptit är plötsligt borta.”
Med de orden tog jag min resväska, gick ut genom dörren och checkade in på ett hotell.
För om han trodde att jag bara skulle sitta där och låta mig behandlas som en idiot, då hade han en helt annan sak att vänta sig.