Dima Kalekins historia är en av hjärtesorg, motståndskraft och triumf.
Född med hydrocefalus, eller “vatten på hjärnan”, började hans liv med ofattbara utmaningar.
När hans biologiska föräldrar såg honom för första gången, tog de ett förödande beslut – de lämnade sjukhuset utan honom och såg aldrig tillbaka.
Dima tillbringade sina första år på ett barnhem för barn med funktionsnedsättningar.
Vid fyra års ålder kunde han fortfarande inte gå eller äta med bestick, och personalen tvivlade på att han någonsin skulle utvecklas normalt.
Trots deras oro visade Dima en otrolig överlevnadsvilja och överraskade alla genom att lära sig några ord och kämpa för livet mot alla odds.
2014 mötte Dima en ny fara när en konflikt bröt ut i regionen.
Barnhemmet där han bodde låg i ett omstritt område, vilket tvingade personalen och barnen att evakuera.
I en skrämmande vecka vandrade de från plats till plats utan mat, vatten eller medicin.
Slutligen ingrep en grupp människor och hjälpte barnen att nå säkerhet.
Dima togs till ett sjukhus där påfrestningarna från hans resa blev smärtsamt tydliga.
Läkarna fruktade att han inte skulle överleva länge till.
I desperation kontaktade de en lokal präst och bad honom be för en familj som ville adoptera Dima.
Mirakulöst nog besvarades dessa böner.
Dima flyttades till ett nytt barnhem, och kort därefter kom ett par vid namn Ernest och Ruth Chaves.
Erfarna adoptivföräldrar med redan sju barn, blev de rörda av de barn som påverkades av konflikten.
När de träffade Dima visste de genast att han var menad att bli en del av deras familj.
Om döpt till Zebadiah Chaves förändrades Dimas liv fullständigt.
I sitt nya hem, omgiven av kärlek och omsorg, började han blomstra.
Bara några dagar efter ankomsten överraskade Zebadiah sina föräldrar genom att äta med sked för första gången.
Under det följande året gjorde han otroliga framsteg – han lärde sig att gå, tala både ukrainska och engelska och omfamna sin nya familj.
Läkarna i hans nya hem undersökte Zebadiahs tillstånd och var förbluffade över hans motståndskraft.
Trots utmaningarna med hydrocefalus hade hans hjärna inte lidit av någon betydande skada och hans utvecklingspotential såg lovande ut.
Även om han stod inför framtida operationer, bevisade Zebadiah gång på gång att hans anda var okrossbar.
Idag är Zebadiah ett bevis på kärlekens, uthållighetens och andras chanser kraft.
Han har vuxit upp till en lycklig, blomstrande ung pojke, långt borta från de svåra omständigheterna i hans tidiga år.
Hans resa inspirerar alla som hör den – en påminnelse om att även de minsta gärningarna av vänlighet kan förändra ett liv för alltid.
