Emily såg inte fram emot den omfattande potluck som hennes svärdotter Jessica hade planerat.
Jessica hade avfärdat Emilys idé om att ta med en prisvärd gratäng, och insisterade istället på lyxiga maträtter som var långt bortom Emilys ekonomi.
Men ödet hade andra planer, och till slut var det Jessica som fick äta ett ödmjukt stycke.
Emily och hennes man Mark hade haft en tuff tid sedan Mark förlorade sitt jobb.
Med Emily som jobbade två deltidsjobb och Mark som tog alla tillfälliga jobb han kunde hitta, inklusive att hjälpa till på en bilverkstad, var pengarna knappa.
„Jag är så ledsen, Emily,“ sade Mark ofta. „Vi kommer igenom det här, jag lovar.“
Potlucken var tänkt att fira deras svärfars pension, och Jessica tog på sig att planera evenemanget till minsta detalj.
Hon insisterade på att alla skulle ta med lyxiga livsmedel – gourmetostar, exklusiva viner och andra dyra delikatesser.
„Jag har inte råd att hoppa över mitt pass på verkstaden,“ sa Mark till Emily, och kunde inte delta själv.
Trots den ekonomiska pressen gick Emily motvilligt med på att gå.
Mark, som kände till deras situation, föreslog att Emily skulle göra en hemmagjord gratäng.
„Gör bara något enkelt,“ sa han. „Som din farmors gratäng – den har alltid varit populär.“
Emily beslutade att följa hans råd, i hopp om att familjen skulle uppskatta ansträngningen, även om den inte var lika extravagant som de andra rätterna.
Hon förberedde sin farmors älskade gratängrecept, och hällde i all den kärlek och omsorg hon kunde.
När Emily kom till potlucken, kastade Jessica ett öga på gratängformen och fnös.
„Emily, vad är det här?“ frågade hon med uppenbar förakt.
„Hemlagat? Det här är en potluck, inte ett soppkök. Alla andra tar med delikatesser.“
Trots Jessicas hårda ord hade karma andra planer.
När kvällen fortskred, imponerade inte Jessicas exklusiva rätter på gästerna så mycket som hon hade hoppats.
Istället blev Emilys enkla, hjärtliga gratäng snabbt kvällens stjärna.
Gästerna berömde den tröstande smaken och värmen den förde till bordet.
Jessicas straff – hennes lyxiga rätter överskuggades av Emilys ödmjuka gratäng – blev en historia som familjen skulle berätta i många år framöver.
I slutändan var det inte prislappen som spelade roll, utan kärleken och omsorgen som lades ner i rätten, och Emilys gratäng stod som en påminnelse om vad som verkligen betyder något.
