Födelsen av deras barn borde ha varit höjdpunkten av lycka för Emily, men hennes femårige sons märkliga beteende vände upp och ner på deras tillvaro.
Så snart han började bete sig annorlunda än vanligt, kände Emily på sig att något inte stod rätt till.
Hon kunde inte genast sätta fingret på vad det var – men familjens liv förändrades för alltid.
Emily var mamma till två barn. Hennes liv hade blivit ganska stressigt på sistone, eftersom hon samtidigt behövde ta hand om sin äldste son Max och sin nyfödda dotter Lisa.
Hon klagade inte, även om varje dag var fylld av bekymmer – blöjbyten, sömnlösa nätter, oro.
Men för några dagar sedan började Max bete sig på ett sätt som oroade henne.
Max hade sett fram emot sin systers ankomst. Han pratade glatt om hur han skulle ta hand om henne.
“Om sex dagar blir du storebror!” sa Emily.
“Sex?” frågade Max förvånat.
“Ja! Du kommer att bli storebror!” log Emily.
“Får jag bestämma över henne då?” skämtade Max.
“Inte riktigt, men du kommer att kunna hjälpa till – byta blöjor, läsa böcker, sjunga sånger.”
“Får jag hålla henne som en docka?”
“Nej, bebisar behöver omsorg,” svarade Emily, och hennes man Dan instämde.
Max var entusiastisk. Han gungade sin leksaksbebis kärleksfullt, sjöng för henne och gjorde planer för framtiden.
Men ingen kunde förutse att allt skulle ta en konstig vändning efter födseln.
När värkarna började ringde Emily genast Dan, och de åkte till sjukhuset.
Väntans dag var full av stress. Dan stöttade sin fru, men ingen kunde ana vad som snart skulle hända.
Strax efter födseln såg Emily sin lilla Lisa inlindad i en rosa filt.
“Hon är ett mirakel,” sa Dan och kramade sin fru.
Några timmar senare tog Dan med sig Max till rummet. Max sprang glatt fram till sin syster och tittade fascinerat på henne.
“Hon är så liten!” utbrast han och rörde försiktigt vid hennes kinder.
“Hon heter Lisa,” sa Emily lyckligt.
Men snart började det märkliga.
När de kom hem var Max först förtjust, men började sedan undvika sin syster.
Han ville inte leka med henne, undvek till och med att titta mot spjälsängen.
Emily satte sig bredvid Max och frågade: “Vad är det? Varför vill du inte leka med henne?”
“Det är inte min syster,” sa Max tyst.
Emily blev förbryllad och tänkte att det bara var svartsjuka.
Men Max fortsatte insistera på att han hade sett en sjuksköterska bära in en annan bebis i rummet – inlindad i en annan filt.
Emily och Dan åkte omedelbart tillbaka till sjukhuset, där det visade sig att ett misstag hade skett. Deras riktiga dotter var hos en annan familj.
Ett DNA-test bekräftade att Max hade haft rätt. De fick tillbaka sin riktiga Lisa.
Denna händelse lärde Emily en viktig läxa: barn kan lägga märke till saker som vuxna inte ser – och deras intuition kan leda till sanningen.
Efter att jag tagit hem mitt nyfödda barn började min son bete sig märkligt – och hans intuition visade sig vara korrekt.