Medan hon navigerade genom en svår skilsmässa, träffar Ellis en djärv ung man på en bar som erbjuder sig att förändra hennes liv.
Hans charm och självsäkerhet verkar vara den perfekta distraktionen, men deras koppling leder snart till oväntade avslöjanden som tvingar Ellis att konfrontera sitt förflutna – och sin familj – på sätt hon aldrig hade förutsett.
Ellis mindes en kväll med sin man, Mark.
De hade varit gifta i nästan 25 år.
Deras liv hade förvandlats till en tråkig, förutsägbar rutin.
Den kvällen märkte Ellis att något var fel.
Mark såg orolig ut, han rörde på sig i stolen.
“Vad är det?” frågade Ellis och tittade noga på honom.
“Inget, allt är bra,” sa Mark och viftade bort henne.
Men Ellis visste att han ljög.
Hon hade alltid kunnat säga när han inte var ärlig.
Hon smalnade av ögonen och väntade på att han skulle tala.
Mark suckade djupt.
“Okej, vi måste prata,” sa han till slut.
“Varför? Vad har hänt?” frågade Ellis, hennes röst var anspänd.
“Kommer du ihåg min affärsresa för några veckor sedan?” frågade Mark, utan att titta på henne.
“Ja, med Donna,” sa Ellis långsamt.
Mark tittade på golvet.
“Vi sov tillsammans,” erkände han.
“Vad?” sa Ellis, hennes röst knappt över en viskning.
Hon kunde inte tro vad hon hörde.
“Jag vet inte varför det hände,” sa Mark.
“Jag har tänkt mycket på vårt 25-årsjubileum.
Du är den enda kvinna jag någonsin varit med.
Jag antar att jag började fundera på saker, och allt hände så snabbt.
Men Ellis, det var ett misstag.
Jag har mått hemskt sedan dess.
Jag älskar dig, bara dig.”
“Hur kunde du göra detta mot mig?” frågade Ellis.
Hon skrek inte, men hennes hjärta kändes tungt, som om det skulle gå sönder.
“Jag är så ledsen.
Förlåt mig.
Jag kommer aldrig göra det igen, jag lovar,” sa Mark, hans röst darrade.
“Åk,” sa Ellis bestämt.
“Gör inte detta, snälla,” bad Mark.
“Åk.
Jag kan inte titta på dig just nu,” sa Ellis.
Mark nickade och gick mot sovrummet.
Ellis satt tyst, hennes tankar rusade, och hon märkte knappt när han gick.
“Det här är den sorgligaste cocktail jag någonsin sett,” sa en röst, och drog Ellis ur sina tankar.
Hon blinkade och tittade sig omkring, insåg var hon var.
Hon satt vid baren och stirrade på skilsmässohandlingarna Mark hade undertecknat.
De låg rakt framför henne.
Hon hade ansökt om skilsmässa och tvingat Mark att skriva under dem.
Ändå var hennes eget namn fortfarande inte underskrivet.
Det hade gått veckor sedan hon fick veta om Marks affär, men hon kunde fortfarande inte gå vidare.
Ellis vände sig mot rösten.
Hon såg en ung man stå i närheten.
Han såg knappt äldre ut än hennes dotter.
“Vad vill du?” frågade hon och rynkade pannan.
“Jag är inte på humör för att prata.”
“Mitt namn är Leo,” sa han med ett flin.
“Jag har sett dig komma hit natt efter natt.
Du sitter ensam och ser ut att vara olycklig.
Sedan klagar du för bartendaren om ditt äktenskap.
Det börjar bli gammalt.
Rätt patetiskt, ärligt talat.”
“Om du kom hit för att förolämpa mig, så skippa det,” sa Ellis irriterat.
“Jag har sett dig gå hem med en annan kvinna varje natt.
Så berätta för mig, vem är mer patetisk?
I alla fall vet jag vad kärlek är.”
“Ouch,” sa Leo med ett skratt.
“Du har lite kamp i dig.
Jag gillar det.
Titta, jag är inte här för att göra narr av dig.
Jag är här för att erbjuda hjälp.
Ge mig några dagar, och jag ska få dig på fötter.”
“På fötter för vad?” frågade Ellis och smalnade av ögonen.
“För att förföra män, självklart,” svarade Leo.
“Jag är 42,” sa Ellis.
“Jag har bara varit med en man.”
“Exakt,” sa Leo.
“Det är därför jag vill hjälpa.
Så, vad säger du?”
Han sträckte ut sin hand.
“Vad får du ut av det?” frågade Ellis misstänksamt.
“Det är en utmaning,” sa Leo.
Ellis suckade.
Sedan, motvilligt, skakade hon hans hand.
Hon var inte intresserad av att flirta med män, men hon tänkte att en distraktion kanske inte var den sämsta idén.
Under de följande dagarna kastade Leo sig in i att hjälpa Ellis att återskapa sig själv.
Han tog med henne på shopping i trendiga butiker, och insisterade på att hon skulle prova kläder som var långt ifrån hennes vanliga stil.
Ellis tvekade först, stod stel framför spegeln i åtsittande klänningar och djärva färger.
Han stannade inte där.
Leo coachade henne i hur man håller huvudet högt och hur man talar med övertygelse.
Han pekade till och med ut män vid baren som hon skulle närma sig, och gav henne öppningsrepliker.
Till en början kände Ellis sig löjlig.
Hon snubblade över sina ord, händerna skakade när hon presenterade sig.
Men efter några försök, förändrades något.
Män log mot henne.
Några frågade till och med efter hennes nummer.
För första gången på år kände Ellis sig sedd.
Ändå, en sak gnagde på henne.
Leos charm med kvinnor, även om den var lätt, kändes tom.
Han flirtade lätt, skrattade åt deras skämt och försvann med en ny kvinna varje natt.
En kväll, när de satt vid baren, bröt Ellis tystnaden.
“Varför gör du det?” frågade hon.
“Vill du inte ha något verkligt?”
Leo undvek hennes blick.
“Vad är poängen?” sa han.
“Du är rädd för att bli sårad,” sa Ellis mjukt.
Leo pausade innan han svarade.
“Jag är inte redo för något seriöst,” erkände han till slut.
“Jag har sett vad som händer när människor blir kära – det förstör dem.”
Ellis skakade på huvudet men pressade inte honom vidare.
Hon kände igen rädsla när hon såg den.
En tyst kväll satt Ellis vid baren och sippade på sin drink, när en man närmade sig henne.
Hans namn var Ryan.
Han var artig, med ett lätt leende, och talade självsäkert.
Han komplimangerade hennes klänning och log ofta mot henne.
Men medan hon satt där kände Ellis hur hennes tankar började vandra.
Hon kom att tänka på hur Mark brukade få henne att skratta tills sidorna värkte.
Hon tänkte på hur han alltid verkade veta vad hon behövde, även när hon inte visste det själv.
“Jag måste använda toaletten,” sa Ellis och reste sig plötsligt.
Men istället för att gå tillbaka, gick hon ut från restaurangen, satte sig i en taxi och åkte hem.
Huset var tyst.
Familjefoton hängde på väggarna och stirrade tillbaka på henne.
Ellis såg de osignerade skilsmässopapprena på bordet.
Hon plockade upp sin telefon och skickade ett meddelande till Leo.
@Ellis:
Var har du varit?
Jag har inte sett dig på över en vecka.
@Leo:
Jag träffade någon.
@Ellis:
Oj.
Men jag måste prata med dig.
@Leo:
Jag kan inte just nu.
Jag är med henne.
@Ellis:
Jag funderar på att gå tillbaka till Mark.
@Leo:
Jag kommer om 20 minuter.
Tjugo minuter senare hörde Ellis den skarpa ljudet av en bilhorn utanför.
Hon gick ut på sin veranda och såg Leo kliva ur sin bil.
Hans ansikte var spänt, och han såg frustrerad ut.
“Du kan inte gå tillbaka till honom!” ropade Leo när han gick mot henne.
Ellis korsade armarna.
“Jag har insett något.
Jag älskar honom.
Jag har alltid gjort det.
Ingen annan kommer i närheten,” sa hon bestämt.
“Han var otrogen mot dig!” skrek Leo, hans röst höjdes.
“Han förrådde dig!”
Ellis stod fast vid sin åsikt.
“Jag vet.
Men jag tror att jag kan förlåta honom.”
“Du kan inte förlåta det!” sa Leo och skakade på huvudet.
“Varför inte?” frågade Ellis.
“Du har förändrats.
Du har träffat någon.
Varför kan inte han?”
“Det är… det är inte samma sak,” muttrade Leo och undvek hennes blick.
“Jag tycker att det är det,” svarade Ellis, hennes röst var stadig.
Leo pausade, sedan kastade han upp händerna.
“Fine.
Gör vad du vill.
Jag är klar,” sa han skarpt.
Utan ett ord till vände han sig om och gick tillbaka till sin bil.
Ellis såg på när han körde iväg, hans däck slungade upp damm på den tysta gatan.
Nästa morgon vaknade hon med ett tungt hjärta.
Den dagen markerade vad som skulle ha varit Ellis och Marks 25:e bröllopsdag.
Hon bestämde sig för att det var dags att prata med honom.
Med ett djupt andetag skickade hon ett meddelande till Mark och bad honom komma över utan att förklara varför.
Hon spenderade eftermiddagen med att förbereda middag, med recept som hon hade använt på deras bröllopsdagar tidigare.
Senare på kvällen ringde dörrklockan.
Ellis öppnade dörren och fann Mark stå där, hans axlar var sänkta och hans ögon tunga av ånger.
“Hej,” sa Mark mjukt när dörren öppnades.
“Hej,” svarade Ellis och steg åt sidan.
“Kom in.”
Hon gestikulerade mot vardagsrummet, hennes röst var stadig men nervös.
Mark gick långsamt in, hans ögon svepte över rummet.
“Så, vad ville du prata om?
Är det här om skilsmässan?
Ska vi göra det officiellt?”
Hans ton var försiktig, hans axlar spända.
“Jag har inte signerat papperna,” sa Ellis, hennes ord var måttfulla.
Mark frös.
“Vad?
Varför inte?”
Innan Ellis hann svara, ringde dörrklockan.
Hon rynkade pannan och tittade på klockan.
“Vem kan det vara?” undrade hon högt.
“Berättade du för Sara om skilsmässan?” frågade Mark och rynkade pannan.
“Nej, jag kunde inte.
Berättade du?” frågade Ellis och mötte hans blick.
“Nej,” sa Mark och skakade på huvudet.
Ellis suckade.
“Jäklar.
Hon vet att det är vår bröllopsdag.
Hon kom nog för att fira,” sa hon och gick mot dörren.
När Ellis öppnade den blev hon chockad när hon såg Sara stå där — men hennes dotter var inte ensam.
Bredvid henne stod Leo.
“Vad gör du med min dotter?!” krävde Ellis och stirrade på Leo.
“Mamma,” sa Sara och log.
“Det här är min pojkvän, Leo. Jag tänkte att idag skulle vara ett bra tillfälle att introducera honom för dig.”
Ellis stirrade på Leo i oförståelse.
“Det är omöjligt! Vet du att han är en kvinnokarl?!”
“Han var det,” sa Sara, och hennes leende försvann.
“Men… Vänta. Hur vet du det?”
“Jag lärde henne hur man flörtar med män,” sa Leo nonchalant, och blinkade förvirrat.
“Vänta… Hur kan hon vara din mamma? Hon är alldeles för ung!”
“Varför tror du att jag gifte mig när jag var 17?” svarade Ellis torrt.
“Vad händer här?” frågade Sara, och hennes röst höjdes.
“Varför lärde du min mamma hur man flörtar? Hon är gift!”
“De ska skiljas,” avbröt Leo.
Sedan, när han såg Mark, lade han till, “Eller kanske inte.”
“Vad?!” utbrast Sara.
“Varför sa du inte något?”
Ellis tittade på sin dotter, och hennes ansikte mjuknade.
“För att jag inte var säker än.
Och idag bjöd jag in din pappa för att säga att jag vill bli tillsammans igen.”
Marks huvud ryckte upp.
“Verkligen?” frågade han, och hans röst var fylld med försiktig hopp.
Ellis nickade.
Leo korsade armarna.
“Han förtjänar inte dig.”
Ellis höjde ett ögonbryn.
“Och du förtjänar inte min dotter.”
“Du sa att jag har förändrats,” retades Leo.
“Och det är sant,” sa Sara och steg fram.
“Mamma, vi är kära.
Och det var Leos idé att träffa dig.”
“Jag visste inte att ni var hennes föräldrar,” sa Leo defensivt.
Ellis tog ett ögonblick för att bearbeta allt.
Rummet blev tyst tills Mark talade.
“Är du verkligen redo att förlåta mig?”
“Ja,” sa Ellis.
“Jag har bestämt mig för att ge oss en ny chans.
Om någon som Leo kan bli kär, då kan vi också lösa våra problem efter 25 år.”
Mark steg fram och kramade henne hårt.
Ellis höll fast vid honom, tårarna rann ner för hennes ansikte.
Hon älskade honom, och tillsammans skulle de kunna bygga upp igen.
“Men,” sa Mark och drog sig tillbaka,
“jag behöver fortfarande veta hur du känner Leo.”
“Det behöver jag också!” utbrast Sara.
De brast alla ut i skratt, och Ellis bjöd dem till bordet.
Tillsammans satte de sig, lät kärleken visa vägen framåt.
Berätta vad du tycker om den här historien och dela den med dina vänner.
Det kan inspirera dem och lysa upp deras dag.
